YOUR EF

Jag skrev en låt till min grupp, några dagar innan vi skulle åka hem.

"minns ni dagen, som vi alla sågs?

det känns fortfarande som igår

men när jag känner saknaden, så kommer jag ihåg..

att det verkligen inte var igår

Ingen visste hur vår resa skulle bli.

inte ens jag som varit där, nästan hela mitt liv...

det var som ett äventyr, igen visste var ingen visste hur.

ingen visste när, ingen visste där. helt plöstligt blev man kär..

men nu så har vi ju lärt som här, när bussarna skulle gå..

kom man sent fick man stå..

jag blir snurrig av att tänka på, hur fort tiden där nere kunde gå..

alla dagar som vi hoppades så,

på att den hissen skulle kunna gå.

sönder en vecka, funka en dag. det var allt som den klara av..

men alla trappor var det ända vi såg, alla trappsteg som vi fick gå

men ni ska veta, vad många leenden ni givit mig..

ni ska veta, alla dom där tårar som jag fått för er..

och dom kommer att bli tusentals fler...

jag älskar er och kommer allid minnas våra stunder.

alla våra älskade sånger, alla era söta små bluder..

alla nätter alla timmar, som ni sov så söt

medan någon annan satt där, helt utan att vara trött

resan är slut, men vänskapen förblir

och så ska vara, i hela vårt liv.

tils hjärtat slutar att slå, tills benen slutar att gå. "